mobbning i skolan, varför =(
där robert går.....
när man får reda på att några är på min son, robert....spottar, fäller
och slår i magen på honom och retas för att han stammar.
då är man liten.....
men något som jag blir glad åt är att, skolan ringer och
berättar vad som hänt, för robert säger ingenting här hemma.
man blir glad att det finns flera i hans klass som reagerar på vad de ser
i korridoren i skolan ,
och ser vad som är fel.....när de säger till vuxna i skolan, att nu får ni göra något....
nu är det nog..... för vad jag har fattat så är det inte bara robert som blir utsatt.
har det inte gått för långt då???? men nu skulle det visst hända något...
vuxna ska disskutera med förövarna, och jag hoppas för vår och roberts skull,
att det blir bättre...
jag har pratat med en ledsen robert idag, jag frågade finns det ingen
vuxen i skolan som du kan säga till när det händer....
han skakar på huvudet......undrar om han tänker, att han
vill inte skvallra är rädd att det ska bli värre.
jag frågade om det är lättare om han berättar här hemma, så mailar vi
till kurator och mentor om han vill, robert nickar det är lättare.
för han tycker att det är jobbigt när de håller på så...
jobbigt att ha sånna samtal med sitt barn =(
när man ser att de tycker att det är jobbigt i skolan, man vill skydda dom
men man vet att tonåren är ingen rolig period
om man blir utsatt för något....
usch vilket tråkigt inlägg, jag var bara tvungen att skriva av mej.
jag blev knäckt.....
Tack och lov att kuratorn ringer och berättar. Som du skriver så berättar inte tonåringar något för sina föräldrar, det läser vi om varje dag i tidningen.
Barn kan vara så fruktansvärt elaka.
Skönt att höra att det finns vettiga klasskamrater som säger till och som inte tycker att det är okey.
Du sköter detta jättebra och förslaget att maila kurator och mentor är klockrent.
Om några år går mina barn i samma skola och redan nu kan jag få en klump i magen.
Många kramar och se till att du får den hjälp du behöver av skolan. det är lärarnas jobb att se till att ditt barn har det bra.
Usch,
jag blir så arg och ledsen när jag läser sådant här. Barn kan vara så elaka! Jag var själv mobbad från första till nionde klass och blev förnedrad på alla sätt och vis. Varje morgon gick jag till skolan med en klump av oro i magen :( Jag hade en rätt öppen dialog med mina föräldrar (har alltid kunnat prata med dem om allt), och min pappa kom vid ett tillfälle ned till skolan och tog ett snack med hela min klass(!). Därefter var de andra barnen snälla mot mig i sisådär två veckor, sedan började det igen. En annan gång, när det var som värst, ringde pappa hem till den tongivande mobbarens pappa och förklarade hur allt låg till. Den dagen upphörde mobbingen helt...
Jag har träffat mina mobbare som vuxen och de har förklarat för mig att de inte förstod hur illa de gjorde mig, att de aldrig hade menat något illa utan enbart ville skämta. Själv såg jag inte det roliga i kläder i toaletten efter gympan eller ett slag i magen bakom matsalen på lunchen...
Vet föräldrarna till de (skit-)ungarna som retar din son vad som försigår?
Men jag blir så f-bannad så jag kommer snart sättande Marie..så arg.. så galet arg..men hur kan sådant få hända idag med alla handlingsplaner och åtgärder..jag blir vansinnig..så synd.. så galet synd det är om din son..och om er alla..kräv att skolan går till botten med det här..direkt..nu!!!
Jag förstår verkligen din oro. Det är ju jättefint att ni finns där för honom, det betyder ju mycket som barn att ha föräldrar som vill prata, även om man kan tycka att det jobbigt i just den situationen. Det finns barn med föräldrar som inte alls bryr sig...
Hoppas att ni finner en lösning på det hela.
Jag håller mina tummar.
Kram Ia.
Men åååå så hemskt...men bra gjort av skolan att ringa, det är inte många som skulle gjort det, tror jag. Sån't måste stävjas i tid och att inte Robert har sagt nåt, det förstår jag, det kan ju bara bli värre då, åtminstone är det lätt att tro att det blir så...Men det måste ju först och främst finnas en vuxen som barnen har förtroende för, sen är det faktiskt skolans sak att ta itu med det, snarast!!!
Hej på dig vännen!
Det gör mig så ont! Men stå på dig - visa för din son att ni inte tänker ge er! Prata med honom - dra det ur honom om det så behövs - men för en dialog! Jag har varit igenom många år med mobbing av min grabb. Till en början svalda man vad skolan kom med - med hull och hår men man lärde sig! Sätt ner foten, dra i bromsen och få stopp på det NU!
Det är bra att din grabb kan berätta hemma men han behöver även någon på skolan att prata med! Oh så arg jag blev nu!!! Jag har kämpat i så många år men det som inte knäcker en det stärker en!!! Min Alexander är 17 år idag och mår toppen men när han var 10 undrade han varför han levde...
Stå på dig! Stärkande kramar till dig och din familj plus en extra lite diskret till sonen - skämmigt om okända "tanter" ska krama så där... fniss
Ha det gott! Jag håller ett öga på dig!
Marie
Man blir så ledsen när ens barn blir utsatta. Man kan inte alltid vara med och skyda dem och det är jobbigt. Jag hoppas verkligen det blir ordning på det här snabbt. Inte minst för Roberts skull.
Skönt att skolans rutiner fungerar.
Kram
Skrev en komentar innan men jag tror den försvann så jag testar igen.
Fy f*n vad arg jag blir....varför????
Kan inte dom som mobbar bara växa upp och ge sig. En annan var ju inte sån när man gick i skolan.
Jag förstår att ni tycker det är jobbigt och framför allt Robert som blir utsatt.
Nu kommer moster till skolan och drar dom i öronen =) dom ska passa sig.
Synd att ni inte var hemma imorrn för jag tänke komma och betala förstorningarna sen har jag en cd skiva med kort från en kompis som ville ha sitt hundkort fixat.
Jag tror även att Robert kanske skulle få annat att tänka på om kusin vitamin kom =)
Även Amanda skulle nog bligla.
KRAMEN
jag gråter här jag sitter, blir så ledsen för Roberts och er skull..det är för bedrövligt direkt fick jag en klump i magen och kan känna känslan Robert har...jag blev själv mobbad, jag vet hur han känner det....men det är bra att det kommit fram till er, i min skola på den tiden var det ingen som brydde sig så mina föräldrar fick inget veta och vet ännu inte idag...
stå på er och bra att han pratar med er...kramar till er allihop..
men guuu va hemskt fy tusan vad elaka barn kan va hoppas verkligen att de tar tag i detta så det ej upprepas,
skickar en värmande och stärkande kram till din Robert,
hoppas han vet att det är mobbarna det är fel på inte han ,
kram till dej med
Ja vi ska till henne på morgonen om hon inte jobbar. Sen får vi väl se om hon kan bli med in till stan.
Vi kanske ringer då.
KRAM
Men så otroligt tråkigt att din son blir mobbad, och någon gör honom illa p.g.a att han stammar.
Sådant gör också ont i ett mamma-hjärta...
Men vad skönt att skolan ringde om det...skönt att de bryr sig.
Från hela mitt hjärta jag hoppas att samtalet med förövarna går bra
så de fattar vad de håller på med.
Man vill ju att ens barn ska känna sig trygg i skolan
och inte behöva uppleva sådana här saker.
Och tyvärr, barn som råkar ut för sådant här vågar ofta inte berätta om det.
Så det är ju så viktigt att skolan är uppmärksam.
Jag tycker det är bra att vi kan skriva om olika saker här i våra bloggar,
och att vi kan försöka stötta varandra..
Stora Kramar till dig och din son.
Det var bra av skolan. Mobbning är inte bra varken av barn, ungdomar eller vuxna. Vi är alla olika, men det finns ingen anledning för mobbning för det. Man blir så arg när någon far illa.
Hoppas allt ordnar sig
Kram Ingrid
usch, jag förstår att du blir knäckt. Jag tycker att det känns jobbigt med dessa situationer i min roll som lärare och kan bara ana hur fruktansvärt det skulle kunna kännas.
