ringande dörr
det gick inte att komma ifrån, jag var helt försvarslös.
och det gick inte att mota bort........jag kom bara ihåg, helt
plötsligt vad det är för dag idag.....
ja alla vet att det är fars dag idag denna söndag....jag har köpt lite lotter
som mina barn ska ge till lennart.......
och jag har väl en far nånstans, men jag firar inte honom
för han har tagit avstånd från mej och min bror.
för att vara ärlig, han vill inte veta av oss, vi finns inte för honom....
men det är 9:e november åxå.....en dag som inte passar mej alls.
9 november 1996 rinde det på dörren......en dörr hemma hos mej.
att jag öppnade, varför gjorde jag det.......för samtidigt som dörren öppnades
så vändes hela jag upp och ner, hela livet, världen vändes upp och ner
i många år framöver.......
vad som mötte mej utanför den ringande dörren var en präst, som kom med ett
dödsbud......när en präst kommer hem med ett dödsbud, så är det ingen
90-åring som dött, nej ännu värre.......
det var min lillasyster christine bara 7 år som inte finns mera, så där helt plötsligt.....
hon skulle ha varit 19 år idag, nu tar man smärtan på ett annat sätt, man har sörjt
klart, men man står där med sina funderingar....hur hon skulle vara som 19 åring....
hur hon skulle ha sett ut,nu om hon fått leva vidare.....
min amanda är lika gammal som christine var då 9 november 1996, och hastigt
rycktes bort.......inga trevliga tankar mitt i natten....
Å så tragiskt vad orättvist livet är,förstår att du denna dag alltid tänker på din kära lillasyster och funderar på allt,
Hoppas din dag blir så bra det går
kramen till dej
visst är livet orättvist,förstår att du kommer hela ditt liv bära med dig den dagen.Finns inga ord.
Tänker extra på dig idag, kram lena.
Ja, det måste vara en av det absolut värsta saker som kan hända, att ett barn avlider. Det var hemskt tråkigt med din far tycker jag. Kan inte förstå hur man som förälder kan ta avstånd från sina barn??? Det skulle aldrig jag kunna göra vad som än händer. De är mina och jag måste alltid finnas för dem, så tycker jag. Den store förloraren är dock din far, så ser jag det! Kram Annika
Åh....styrkekramar till dig, i massor!!!!
Orden räcker inte till......
Föstår att du tänker på din älskade syster idag.
Vet hur jobbigt det är att förlora ett syskon, och din syster var dessutom bara ett barn.
Förstår att du hade jobbiga tankar i natten och idag.
Skickar dig en stor KRAM
En sorgens dag alltså..hemskt minne mitt i natten. Kan förstå att dina tankar går så där...
Det gör ont i hjärtat vid bara tanken på vad du måste ha kännt den dagen. Barn får inte ryckas bort!
Ledsamt dessutom med din pappa. Pappor måste inte nödvändigtvis vara bra pappor bara för att de fått titeln.
Ha under plågsamma minnens omständigheter ändå en bra dag (snart kväll).
Kram!
P.s finns en utmaning hos mig om du inte redan har gjort den D.s
Men ...ja det finns ju inga ord för sådant..lilla du...skulle så gärna vilja krama dig nu..sänder mina allra varmaste tankar till dig...//Anna
Åhhh vilket hemskt minne förstår att det gör ont!
Jag har aldrig förlorat nån i ung ålder...det är ju mycket värre än en gammal!
Även om man sörjer då med..men dom har liksom levt färdigt.
En sexåring har verkligen hela livet framför sig.
Var det en olycka??
Kramar om dig
