idag för 13 år sedan
jag öppnar och får se våran präst utanför....
vad har man för känslor då, något har hänt....
beskedet var att min mamma och lillasyster har varit med
om en bilolycka.....jag blev kall och varm.
min lillasyster som var 7 år klarade sej inte, det var
det värsta mardrömmen jag hamnat i....
robert var bara 2 år...jag hade min bror andreas hos mej då.
allt var en cirkus.
dagen efter så åkte vi upp till torsby sjukhus, där det
var många släktingar....som man inte vill träffa i detta sammanhang.
kurator och präst som pratade till oss.
sedan efter det skulle vi få se christine, jag kände att jag måste in
och lägga min julklapp på båren bredvid henne, som jag hade redan köpt,
den fick följa med henne ner i graven.
när jag såg henne ligga där, kändes det som om att det är inte min
lillasyster....allt kändes fel...
minnet av henne liggande där, blockerade minnet hur hon var
och hur hon såg ut när hon levde...
det tog mej många månader och år, nu minns jag henne som
en liten flicka som alltid var glad och skrattade jämt.
idag skulle christine varit 20 år....
Det finns knappt ord vad man ska skriva en sån här dag !
Många hjärtekramar till dig !
Vilken hemsk dag det måste ha varit. Mina tankar är hos dig idag.
Kan tänka mig att du tänker extra mycket på din syster idag.
Det måste ha varit så svårt att få detta besked om bilolyckan och att förlora din kära syster.
Det är svårt att förlora familje medlemmar och syskon,
och speciellt när det sker i ung ålder.
Och ja, det händer lätt när sådant traumatiskt händer att man blockerar minnet,
och det kan ta år tills man hämtar sig någorlunda och lyckas att koncentrera sig mera på att minnas personen som den var och de fina minnen man har.
Sorgen kan bli så överväldigande att minnena mest håller sig kvar när det svåra hände.
Vet själv hur det kan bli.
Jätte-sött foto på din lilla syster
Stora Kramar till dig
men så himla sorgligt och orättvist livet är,
Å vilket vackert foto på din syster.
Måste kännas så hemskt att mista ett syskon.
Massor av kramar till dej
Vad tragiskt att hon inte fick var med längre än så! Förstår om det känns jobbigt idag.
Kramisar
Den sorgen finns det inte ord för...men vi är många som har tankarna hos dig idag...Det är skönt att det finns vackra minnen...
Så tråkigt att mista sin syster så liten
Många kramar till dig en sån här dag.
Kram Ingrid
Så grymt livet kan vara...det är så skrämmande att ens tänka den tanke..chock o förtvivlan..jag saknar ord..
Kram på dig Marie..massor av kramar..
Ja vad ska man säga, livet är intre rättvist och sorgrn o saknaden finns kvar....
