.

jag dras till artiklar i tidningar om barn som fötts för tidigt, som sagt mina minnen väcks till liv
och jag minns, hur det var, för oss på biva, som vår son var på i flera månader, innan
han kom hem

samtidigt...
när jag läste denna artikel.
så är det väldigt, förundrande att, redan 1988, klarade man så små
mirakelbebisar......visst har tekniken gått framåt. man har andra maskiner, kommit
fram allt mer, för att kuvösen, ska efterlikna livet i magen för barnet.
men man klarar egentligen så mycket mindre, nu i nutid.

bara att läsa, artikeln väcker många minnen till liv, som att man inte visste att sitt barn skulle överleva.
man tänkte att ska han dö, så varför inte nu.......så man slipper vara med i flera månader och
sedan blir det ingen bebis, att få hem.
alla frågor som man var trötta på då, - hur går det undrade alla nära och grannar och vänner.
vad svarar man, det går bra, svarar man , fast man mådde inte bra alls.

för  avdelningen biva som barnen får sin vård, är en helt annan värld för föräldrar, som hamnar där.

året 94 när jag födde min son i vecka 23.....så hade de klarat nån enstaka i vecka 22.
det är 13 år sedan........man läser ännu idag att vecka 22 är det få som klarar.

robert var oxå - En liten, liten hårbeklädd figur, när han föddes.

klicka in och läs

www.aftonbladet.se/foraldrar/article1981287.ab