.

idag är det 11 år sedan som min lillasyster christine omkom 7 år.
ska berätta lite om den sorgliga dagen.

min lillebror andreas var hos oss på praktik, christin är hans lillasyster.
jag kommer ihåg att jag hade bakat köttfärspiroger, robert var bara 2 år, så han mins inte denna dag.
på aftonen så ringde det på dörren, jag öppnade dörren och ser att det står en
präst, och han berättar vad som hänt, hela världen försvann för mej.

jag vet att jag skrek, min bror visste nog inte hur han skulle bete sej, robert gråt för han kände att
det var något sorgligt.

lennarts mamma och pappa kom ner till oss, jag var nog helt borta, jag och andreas satt i ena hörnet av soffan
och höll om varandra, vi var så ledsna.
jag orkade inte ens ta hand om robert.

sen sa jag , vi måste ringa våran bror jimmy, som inte bodde så långt
från oss, så han blev hämtade, där satt vi alla 3 i soffan med den speciella ljuset tänt på soff bordet,
det blev ingen som åt av köttfärspirogerna som jag bakat bara att kasta.

vi sov inte mycket den natten.

dagen efter så åkte vi till torsby, robert var hos farmor och farfar.

det var krismöte för nära och kära  på sjukhuset.
sedan fick vi följa med för  att få se henne en sista gång.

jag hade med julklappar som jag hade redan hade köpt till christine som jag la bredvid henne på båren,
de fick följa med christine i kistan, tyckte jag de var hennes.
när jag såg henne, så tyckte jag att hon var sej inte lik, det är inte hon.
håret var helt livlös, en tand var av, och lite skrapsår i ansiktet.

den bilden följde mej i flera månader och blockerade hur hon såg ut och var när hon levde.

när vi skulle åka hem så ville inte andreas följa med sin pappa hem, han ville med mej.
jag kommer så väl ihåg, att på kvällen när andreas skulle lägga sej, han sa släck inte lampan,
tror du christine kommer och spökar för mej nu sa han. vad säger man då, nej.

i ett helt år så var hon i mina tankar, jag undrade om hon såg mej, eller var hon var och om
hon hade det bra där hon var.
nu är det så klart sorgligt när dagen som idag kommer, man hanterar det bättre nu än då.

christine var den gladaste unge som jag mött, alltid glad, hela hennes ansikte lyste upp när hon skrattade.
men nu får hon lysa upp för änglaskaran uppe i himmlen.

glömmer dej aldrig christine.
vi möts när min tid är kommen.